ocensurerat dessutom.




för att bäst beskriva hur jag känner just nu skulle ni varit här för att bäst uppleva min känsla.
jag hade bitit av er alla öronen och sen tuggat på erat hår för nu är jag riktigt less ska ni veta.


men, nu är ni ju inte det så då har jag väl inget annat val än att använda mig av bokstäver.

då kanske ni undrar vad som gör mig så himla less då?
jo, det ska jag tala om för er.

först och främst så är jag ingen sällskapsmänniska längre, onej. jag har utvecklats till en tråkig hemmaparasit som föredrar jämt att vara hemma och undvika all sorts socialliv man kan få. en töntig fobi mot folkmassor har jag utvecklat. så fort det blir mycket människor eller trångt så drar jag mig inte från att springa mot entredörren och utrymma stället.
och nej, jag kallar inte träsket för hemma längre men det är för att punktera min sak.
som en av träsktjejerna sa ikväll; "snart är de din födelsedag anna, då kan du inte banga"
jag bangar, jag bangar varenda jäkla gång.
jag finner ingen glädje längre att gå ut och spendera massvis me pengar på sprit och allt när jag försöker spara ihop pengar nu till en framtid.
och ja vet att allt inte handlar om pengar men jag vill helt enkelt inte följa med ut.
jag har inte varit på eriksgården sen två månader tillbaka, om inte mer.
sist ja var ute så kände jag mig så tråkig och gammal och usch vem vet allt och så for ja hit till träsket och bytte kläder och åkte tillbaka i typ 10minuter och inte hjälpte de mig, utan ja åkte tillbaka och sov.
just nu känner jag mig så less på allt som har med funäsdalen att göra.
less på samma folk överallt och framförallt less på att varje kväll ser likadan ut.
less på att vakna upp och må dåligt när man annars kan ha en så fin dag framför sig. och de förstör man med att ligga inne och spy, förskräckligt och det finns inga sånna dagar framför mig nu. inte här, inte här.
jag har 43dagar kvar tills jag lämnar detta ställe.
43dagar kvar! och om inte dessa dagar går med rekordfart så säger jag gärna upp mig tidigare för jag orkar inte!
mycket som gör att jag kanske inte orkar är faktiskt hur vi bor.
jag har just nu mycket emot hur vi bor. de luktar illa, de stinker och folk lämnar skit (bokstavligen) efter sig.
de snackas så förbannat med skit om varandra här och de gör ingen gott alls.
jag är less på att behöva bli väckt på morgonarna av att folk på vandrarhemmet ovanför oss lever om som fan eller att några kommer hem sent från krogen.
jag är less på att folk lämnar sitt hår kvar på duschgolvet efter dom duschat eller att de går så lång tid mellan städningarna att de bildas små dammhår på handfatet och toaletten.
att mjölken och yogurten i kylen bildar klumpar med mögel som hår.
eller bara tanken att det ser förjävligt ut i mitt rum.
men jag orkar inte bry mig längre.
jag åker snart härifrån! och de känns så förbannat skönt att säga det.
snart lämnar jag detta.
jag sitter inte här och säger att nästa jobb inte kommer bli lika enformigt som detta men då har jag åtminstone ett schema som inte täcker varje dag ca 10 timmar om dagen i veckor framöver och heller att jag samtidigt delar boende med dom jag jobbar dygnet runt med .
nej! jag hoppas självklart att jag har mig ett eget skyffe att komma hem till.
kunna lägga mig på min säng och titta runt i lägenheten och känna, välkommen hem anna!
den känslan hade jag i början här och det förstår jag. de var annurlunda förut.
de var helt underbart när allt var nytt och bra här.
nu tjatar allihopa och folk missuppfattar varandra och de blir bara fel.

iofs har jag varit sängsliggande nu flera dagar så jag ska inte klaga på att ja inte fått min ledighet men att vara fast här nere i träsket kallas inte ledighet. då är man fast. fast i skiten.

åh, allt jag egentligen vill säga är väl att allt jag skulle vilja göra just nu är att sätta mig ner på golvet och packa.
packa varje dag i 43dygn.

jag gör det gärna.
snart får jag åka härifrån och den känslan är obeskrivlig.