det kan man verkligen kalla det.

27/11 kom vi, och då såg jag honom, helt sjukt underbart fin!
tydligen sågs det på direkten att honom skulle ja ha. haha.
och de fick jag! OHYES! till varje pris.
vi har ändå varit med varandra varje dag fram tills nu, slutet.
imorgon adjöss sthlm hello dorotea.
känns bra eller känns med andra ord superjävla bra,. fast inte allt.¨
jag vet att man inte kan få det precis som man vill ha det, men försöka kan man alltid göra.
jag valde att inte försöka eftersom jag vet innerst inne att jag bara lurar mig själv.
jag fixar inte det bara.
jag vill så jättegärna kunna säga det att ja, jag vill verkligen fortsätta men ..,
under andra förutsättningar kanske.
"ni passar ju så jäkla bra ihop, de syns på er när ni ses" jag vet.
jag vet jag vet jag vet!
man skiner upp, man skiner upp av honom, när han ler.
hur han ser ut ... oh.. de är sjukt.
jag mår så jäkla bra när han är med mig.
vet att de gått jävligt fort och allt men vi lever i en intensivvärld, skyller jag på.
jag vet inte varför men de har bara blivit så.
de bildas en klump i magen på mig varje gång jag tänker på honom.
vem vet? hur ofta får man uppleva äkta kärlek?
de måste egentligen vara en dröm.

önskar jag vaknade upp ur den nu innan ja inser att jag har gått ett stor misstag.

du är verkligen de mesta.

suck